Bostadssökning och Maria Lang

Det blir inte så mycket bloggande just nu, och inte stickande eller läsande heller för den delen. Jag har precis fått veta att jag fått jobb, ett riktigt drömjobb, och jag är så glad. Det enda problemet är att jag börjar i mitten av maj, i Karlstad, en stad där jag aldrig varit, och inte känner någon. Så det är intensivt letande efter bostad som gäller just nu. Spännande men skrämmande på samma gång.

Lite böcker måste ju dock hinnas med. Jag läste nyligen Maria Langs första bok, Mördaren ljuger inte ensam. Blev störförälskad, och sprang genast till biblioteket efter nästa. Men jag blev minst lika förtjust i bokomslaget som i själva boken.

Titta bara!
lang1

Det är så löjligt snyggt! Jag är inte nöjd med att ha det i bokhyllan, jag vill ha det på väggen! Det är Norstedts som i år börjat ge ut nyutgåvor av Maria Langs böcker, och omslagen är lika snygga allihop.

lang3lang2lang4

lang5lang6

Jag kontaktade Norstedts och frågade om de kommer att komma ut i pocket också (jag har varken råd eller plats med inbundna böcker), men det var inte bestämt än. Hoppas!

Får och vanilj

Det går framåt med min Daily Vanilla.

P1020855

Efter en vikt fåll (som är en teknik jag älskar, det blir så prydligt!) så har det bara varit slätstickning, runt, runt. Jag vet att många tycker att det är hur tråkigt som helst, men själv har jag ingenting emot långa partier utan något särskilt som händer. Det är väldigt avslappnande, och perfekt när man ser på tv-serier där man måste vara uppmärksam (jag är ofta alldeles för lättdistraherad för att se på Game of Thrones).

P1020853

Till min hjälp har jag mitt trogna fårmåttband. Inköpt i Fair Trade Shop. Senast jag jobbade där såg jag att vi fått in nya modeller av måttband, i form utav ugglor. Och en var rutig! Åh, så lockande. Man behöver ju faktiskt alltid måttband…

I alla fall, enligt mönstret ska jag sticka 36 cm innan det börjar bli dags för lite mer spänning i mönstret. Jag måste dock alltid förlänga tröjor och koftor för att de ska passa riktigt bra. Jag är van vid att sticka saker uppifrån och ner, och då är det så enkelt att se hur lång man vill ha den, men i det här fallet är det tvärtom, och mycket svårare att bestämma hur mycket man ska förlänga. Några centimeter får det nog bli i alla fall… Bättre för lång än för kort!

Böcker lästa i mars del 2

bildjungfrun
Tanith Lee – Jungfrun som älskade silver (The Silver Metal Lover)
Det här är en bok som verkar ha gjort ett stort intryck på många i tonåren. Om jag läst den när jag själv var 16 hade jag antagligen varit mer imponerad. I en högteknologisk framtid är 16-åriga Jane rik, bortskämd och vilsen när hon en dag blir hopplöst förälskad i roboten Silver. Ju längre berättelsen lider är det inte bara Silver som till skaparnas förfäran blir mer mänsklig, utan även Jane. Jag är fascinerad av den nästan dystopiska framtiden som Lee skapat, men jag har svårare att ta till mig kärlekshistorien mellan Jane och Silver. Det är även något i språket som stör mig, vilket jag tror främst har med översättningen att göra.

bildgropen
Agatha Christie – Gropen (The Hollow)
För att vara en Christie roman så är karaktärerna ovanligt väldefinierade. Det är nästan mera ett psykologiskt drama än ett mordmysterie, och jag gillar det. Mordet sker ovanligt sent i boken, efter att man har lärt känna alla inblandande personer, vilket är bra. Även Hercule Poirot gör en sen entré, och är faktiskt ganska överflödig i berättelsen. Bra och spännande!

bildmord
Agatha Christie – Mord per korrespondens (The Moving Finger)

Syskonen Jerry och Joanna flyttar till en fridsam liten by för att Jerry ska återhämta sig efter en olycka, men märker snart att friden är bedräglig. Många i byn plågas av hemska anonyma brev, och snart skördas det första offret. Mycket bra mysterie, och jag gillar verkligen karaktärerna. Men jag tvekar att klassificera den som en Miss Marple bok, eftersom Miss Marple spelar en ytterst liten roll.

bildvåren
Margit Söderholm – Våren kommer till Tyrsta
Sjätte delen i serien om Hellesta, och äntligen den som har unge Wilhelm Anckarberg i huvudrollen. Som 13-årig blev jag störtförälskad i honom när jag först läste böckerna om Hellesta, och den känslan har ännu inte helt avtagit. Annars är det mindre romantik i den här boken än i de andra. Det handlar mer om kärleken till ett hem, och kärleken till en bror, även om det till slut även blir en mycket söt romans (lika söt som det bedårande omslaget!). Jag älskar beskrivningen av Wilhelms förhållande till sitt barndomshem, och hans kamp för att återställa det till sin forna glans.

Böcker lästa i mars del 1

Jag läste väldigt duktigt i mars, så jag får dela upp det i två omgångar.

bildkalle
Astrid Lindgren – Mästerdetektiven Blomkvist
Efter Mio min Mio är böckerna om Kalle Blomkvist mina favoriter när det handlar om Astrid Lindgren. Den eviga kampen mellan Röda och Vita Rosen är underbar, och Eva-Lotta var min idol när jag var liten, och jag ser ingen anledning till att revidera den uppfattningen. Böckerna är också i särklass de mest vuxna av Astrid Lindgrens böcker, om man mäter i läskighetsgrad. Visst, Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta är hemska, men det är trots allt fantasy, vilket på något sätt gör saken lättare, och åtminstone jag var som barn mer rädd för läskiga juveltjuvar än för drakar. Jag har inte läst den här boken på hur många år som helst, och en trevlig överaskning var alla referenser till min absolute favoritdetektiv numera, Lord Peter Wimsey. Kalle Blomkvist och jag har absolut samma uppfattning i fråga om Lord Peters geni.

bildgrå
Philippe Claudel – Grå själar (Les âmes grises)
Ett brutalt mord på en 10-årig flicka sker i en liten fransk stad, med dånet av första världskrigets kanoner vid fronten några kilometer bort. De styrande i staden är mer intresserade av att hitta en syndabock än den skyldige och polismannen som också är bokens berättare kämpar i uppförsbacke. Flera tragiska historier i staden nystas upp, allt i skuggan av krigets obarmhärtighet. Boken är hopplöst dyster och bister, men fantastiskt vacket skriven och mycket gripande. En enorm brist, som dock inte går att komma ifrån, är att kvinnorna, de få som finns i handlingen, är ljuva, och dör. Det är den enda uppgift de har.

bildcallbildfarewell
Jennifer Worth – Call the Midwife och Farewell to the East End

När jag hörde talas om tv-serien Call the Midwife (Barnmorskan i East End) hade jag svårt att uppbåda någon entusiasm. På en skala från 1 till 10 ligger mitt intresse för barnafödande på ungefär -18. Men jag råkade se ett avsnitt och fastnade direkt. Serien är fantastisk, och något av de bästa jag sett de senaste åren. Jenny Lee, Chummy, Cynthia, Trixie, och de underbara nunnorna, jag älskar dem alla! Jag var bara tvungen att läsa Jennifer Worths memoarer som serien baserar sig på. Jag blev inte besviken! Jag tror jag läste dessa två böcker (som är del 1 och 3, eftersom biblioteket inte hade del 2) på tre dagar. Jag kunde inte lägga dem ifrån mig. Det var fascinerande att se hur trogen serien är böckerna, flera av händelserna är nästan ordagrannt hämtade från böckerna. Fast det måste också nämnas att en del av historierna har fått betydligt lyckligare slut i serien. Det är en intressant och lärorik bild av 50-talets East End som målas upp, och även om Worth med största sannolikhet tagit sig en hel del artistisk frihet, så gör det ingenting för min del. Resultatet är så fascinerande.

bildfault
John Green – The Fault in Our Stars
The Fault in Our Stars, eller Förr eller senare exploderar jag, som den heter på svenska, var en av förra årets mest uppmärksammade böcker. Med all rätt. Den är verkligen helt fantastisk! Jag vet att det är många som inte tycker om den, främst pga av “inga tonåringar pratar så där”. Åh, vilket tråkigt argument! Hur meningslösa skulle inte böcker vara om alla betedde som i verkligheten! Det är inte en bok med ett lyckligt slut, hur kan en bok om ungdomar som är döende i cancer ha ett lyckligt slut. Men den är rolig, och rättfram och ärlig och aldrig sentimental. Hazel och Augustus är underbara, och stannar kvar länge efter att boken är slut. Och ja, jag grät så jag hulkade.

Skräphögar och daglig vanilj

Jag har inte stickat något på mer än en vecka. Det har blivit virkning istället, en hel del mormorsrutor av Drops Delight.
P1020848

De två senaste kvällarna har helt ägnats åt att fästa trådar…
P1020850

Av någon anledning påminner dessa bilder mig om Skräphögen från Fragglarna:
Trash_heap

En viss likhet, eller hur?

Jag älskar att virka mormorsrutor, men jag känner att det börjar klia i sticknerverna ordentligt. Jag behöver något projekt jag kan börja med nu, direkt! Jag ska absolut sticka en Versio, men det är väldigt många maskor som ska läggas up med en provisional cast on (vad heter det på svenska? tillfällig uppläggning?), och det måste jag vara på rätt humör för att ta itu med.

Nej, just nu får det bli en Daily Vanilla. Jag gillar verkligen formen på den, med ett litet spetsmönster vid halsen för att göra det intressant. Och den mängd Fabel som behövs har jag redan i min ägo. Suvi Simola är en av mina favoritdesigners. Jag har redan stickat 5200k och Golden Hour, som jag skrivit om här, och Grellow Polka Dot och 10Days är högt upp på önskelistan.

Pimpade kryddburkar

Det blir mycket småplock när man pysslar. Och allt sådant, knappar, pärlor, stickmarkörer, garnrester, ännu mera knappar och allt vad det kan vara brukar hos mig hamna i plastpåsar. Vilket är väldigt trist. Så, jag kände att jag var i starkt behov av några små burkar att förvara allting i istället. Men roliga burkar är inte alltid så lätt att hitta, åtminstone inte om man har en tajt budget. Så, min lösning blev:

P1020818
Billiga, men ack så tråkiga kryddburkar från IKEA.

P1020824
Och papperstejp från Panduro. Det hade naturligtvis egentligen räckt med en tejprulle, men är man fullständigt inkapabel att motstå erbjudanden av typen tag 5 betala för 4, så är man.

En liten stund senare (eller ganska lång stund, hur kan det vara så svårt att tejpa rakt?):
P1020830
Ta da! Genast mycket gladare burkar!

Randiga funderingar

Min Rock Island är färdigstickad!
P1020813
Ja, inte på bilden, men i verkligheten. Det ligger en grön liten skrynklig sak här brevid och bara väntar på att bli blockad. Vilket den kommer att bli. Någon dag… Blockning är verkligen en sån där sak som jag måste vara på rätt humör för att ta itu med.

Det är så mycket roligare att börja med nya projekt istället för att färdigställa gamla. Och näst på tur på stickorna är Versio. Jag är svag för tröjor och koftor i spetsgarn, det medger jag gärna. Jag hade tre härvor Drops Lace liggande i tre olika färger, beige, brun och lila. Eller, ljus camel, ljus brun och lila/violett och man ska gå efter vad Drops kallar dem. Men jag har haft väldigt svårt för att bestämma mig vilka två färger jag skulle använda. Så provlappen för att testa stickfastheten fick även tjänstgöra som randningsprov.

P1020837

Jag tror det får bli beige and lila, faktiskt. Det blir nog snyggast så.

Någon dag ska jag komma underfund med varför jag envisas med att köpa lila garn hela tiden, när jag egentligen inte alls gillar lila…